Är nu hemma från en otroligt trevlig vistelse nere i Gävle och Furuvik. Har en himla massa bilder tagna, så nu ska jag se till att få ordning på bloggen. Bilderna förtjänas att visas upp på en blogg med ordentlig design. Men först ska jag avnjuta lite varm macka och Fast and the Furious!

HELG! Väskan är packad och vi sitter och väntar på bilen som snart kommer och plockar upp oss. Sedan bär det av några mil neröver. Närmare bestämt till Gävle och Furuvik! Camping i två nätter, MYSPYS!

Mamma: Kolla vad mycket ormbunkar..
Jag: Aah..
Mamma: Då finns det inga ormar här.
Jag: Gillar dom inte det?
Mamma: Näe, dom finns inte där det finns ormbunkar.
Jag: Varför heter det ormbunke då?
Mamma: Jadu.. HUGGORM!!!

Tanken är att det ska bli en fin design här. Jag har gjort allt bredare för att kunna lägga upp större bilder, så långt har jag kommit. Såg dock att det är alldeles för brett, för hela syns inte på Patriks dator, så det måste jag göra om igen. Det kommer nog se så här fult ut ett tag till är jag rädd, för jag har ingen aning om vad jag ska hitta på. Header? Inte header? Färg? Inte färg? Inspiration och förslag, tack!

Det går inte med ord att beskriva gårdagen. Filmen var så fantastiskt bra, dom hade inte kunnat göra den bättre. Sista sekunderna i filmen har gått i repris i mitt huvud hela dagen. Världens bästa soundtrack och en långsam inzoomning på världens bästa Harry som står och kollar när Hogwarts Expressen åker iväg. Så jävla fint. Så jävla bra.

Nu känns det bara tomt. Vaknade imorse efter mindre än 3 timmars sömn. 30 minuter senare satt jag på bussen och tittade på människor, som jag alltid gör när jag åker buss. Alla såg så oberörda ut. Som om ingenting hade hänt. Förstod dom ingenting? Jag blev irriterad och gråtfärdig. Allt kanske är som vanligt, men ingenting är sig likt. Kommer aldrig mer att bli det. Det är slut nu och vi får lära oss att leva med det, hur lite jag än vill det.

Hela kvällen var otrolig och jag grät och grät och grät. Jossa sa att jag såg ut som Cho Chang, så illa var det. Harry Potter har alltid legat framför oss. Det har alltid funnits något kvar att längta till. En bok, en film. Nu är allt bakom, allt vi kan göra är att se tillbaka på en underbar tid som har ÄLSKATS, av inte bara mig, utan miljontals människor världen över! Och den kommer att fortsätta älskas, i all evighet. Joanne Kathleen Rowling, tack!

‎"When I’m 80 years old and sitting in my rocking chair, I’ll be reading Harry Potter. And my family will say to me, 'After all this time?' And I will say, 'Always.'" - Alan Rickman

Så, det tog mig bara två år efter att jag läste del 1, 2 och 3. Jag har nu också läst sista och fjärde delen av Twilightsereien. Fantastiska böcker må jag säga. Rekommenderar alla att läsa dom. Även ni som tycker att hela vampyrgrejen är överskattad och rent av töntig. Det tycker jag med, men jag bortsåg från det och gav det en chans. Man vande sig tillslut, och det är så värt det. 
Har nu avslutat 1 av de 3 böcker jag tog med mig hit till Göteborg. Nu väljer jag mellan Schulmans nya (som jag skamligt nog inte heller har läst än) och "Dyngkåt och hur helig som helst av" Maria Skäringer. Ska försöka bestämma mig medan jag skriver klart det här inlägget. Tänkte börja läsa lite innan jag sover. Imorgon ska vi åka till Patriks familjs sommarstuga, och jag hoppas på dödsfint väder. Trots vad prognoserna säger.
Kvar att göra i Göteborg innan vi åker hem:
- Liseberg
- Vallarna i Falkenberg
- Besöka Science Fiction-bokhandeln igen, världens bästa place insåg jag i helgen.

Hm, det blir Schulman.
Godnatt.