arkiv

varning - historiens nördigaste blogginlägg

2011-07-13 @ 22:38:43
Det går inte med ord att beskriva gårdagen. Filmen var så fantastiskt bra, dom hade inte kunnat göra den bättre. Sista sekunderna i filmen har gått i repris i mitt huvud hela dagen. Världens bästa soundtrack och en långsam inzoomning på världens bästa Harry som står och kollar när Hogwarts Expressen åker iväg. Så jävla fint. Så jävla bra.

Nu känns det bara tomt. Vaknade imorse efter mindre än 3 timmars sömn. 30 minuter senare satt jag på bussen och tittade på människor, som jag alltid gör när jag åker buss. Alla såg så oberörda ut. Som om ingenting hade hänt. Förstod dom ingenting? Jag blev irriterad och gråtfärdig. Allt kanske är som vanligt, men ingenting är sig likt. Kommer aldrig mer att bli det. Det är slut nu och vi får lära oss att leva med det, hur lite jag än vill det.

Hela kvällen var otrolig och jag grät och grät och grät. Jossa sa att jag såg ut som Cho Chang, så illa var det. Harry Potter har alltid legat framför oss. Det har alltid funnits något kvar att längta till. En bok, en film. Nu är allt bakom, allt vi kan göra är att se tillbaka på en underbar tid som har ÄLSKATS, av inte bara mig, utan miljontals människor världen över! Och den kommer att fortsätta älskas, i all evighet. Joanne Kathleen Rowling, tack!

‎"When I’m 80 years old and sitting in my rocking chair, I’ll be reading Harry Potter. And my family will say to me, 'After all this time?' And I will say, 'Always.'" - Alan Rickman




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback