I förmiddags gav jag mig ut på en promenad på obesämd tid och med okänd destination. Det slutade med en tur till Sidsjön, ett varv runt den och så hem igen på 1 timme och 45 minuter. Trampar upp i trapphuset och inser att Patrik har hunnit åka till skolan då jag blev ute längre än jag trodde. Och jag har inga nycklar. Härligt! Svettig och framförallt törstig, så inihelvete. Dessutom var mina kläder genomblöta av snön som konstant sugits in i mina kläder under promenixen. Sätter mig i trappen och väntar på att han kommer hem. Strax över en och en halv timme tog det och då frös jag så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Efter en stund invirad i täcket, en lång varm dusch och en stor kopp te fick jag tillbaka någon slags värme och mina läppar gick från den blåa färgen till någon mer normalare.

Har inga planer på att missa nycklarna igen på ett tag.