Inatt drömde jag en liten annorlunda dröm, men den var awesome! Jag spenderade en hel sommar med Filip och Fredrik när dom spelade in ett nytt program. Jag bodde med dom, jag åt med dom, jag spenderade varje vaken minut med dom, osv. Det låter ju hur underbart som helst, men så var inte fallet. Det var det värsta av alla triangeldraman! Jag var HOPPLÖST jävla kär. I Fredrik. Och Filip var HOPPLÖST jävla kär i mig. Det var som att vi gick på ett led. Jag hängde efter Fredrik och Filip hängde efter mig. Fredrik, han gick bara först och var som vanligt, sjukt snygg och störtskön. Alla tre var ändå sjukt bra kompisar och triangeldramat var inget som berörde oss, vi märkte det inte ens. Jag insåg det först när jag vaknade. Det skulle ta mig en evighet att berätta allt som jag hann drömma på denna korta natt. Men ett tillfälle minns jag speciellt mycket. Vi satt i bilen och var påväg till nästa inspelningsplats. Jag kör, Filip sitter i passagerarsätet och Fredrik sitter bak. Fredrik blir kissnödig så jag kör in till vägkanten. Medans vi väntar på honom sitter jag och Filip och pratar. Jag pekar på GPSen och berättar om när jag och några kompisar bilade ner till Göteborg och hade Zlatan inställt som röst. Filip skrattade gott, lite väl gott. Han börjar pilla på GPSen och jag kollar ut genom vindrutan och kollar efter Fredrik. Plötsligt börjar Zlatan prata där i bilen. Då har lilla söta Filip ställt in Zlatan-rösten åt mig. Det blir ett riktigt kärleks-moment och jag överväger att Filip är den jag tycker om. Jag kollar honom i ögonen och han ser överlycklig ut. Precis då kommer Fredrik tillbaka och sätter sig till rätta i baksätet igen. Jag kollar på honom och allt är som vanligt igen. Stackars Filip. Senare samma kväll ville Fredrik ta en öl med mig, bara mig. Så långt hann jag tyvärr aldrig drömma. Klockan ringde och det var dags att kliva upp och åka till jobbet. Men jag hoppas på en fortsättning inatt!