I fredags hade vi lärarmiddag på Stekhuset. Riktigt lyckat trots att jag körde nyktert. Sov hos Linn och på lördagmorgon/dag for vi till Thulevallen och kollade på grym Matfors-fotboll med Pontus. Mot kvällningen körde vi en grillning, fotboll och öl-kväll hos Popi själv. Var hur bra som helst. Sov där och idag vid tolv drog jag och Linn ner på stan och köpte gott bröd som vi sen for hem till mig och gjorde dödsgoda mackor av. Åt dom, drack te och kollade på Nils Karlsson Pyssling. Linn somnade och var söt.

När Linn farit kollade jag på dom Boston tea party och Söndagsparty-avsnitt som jag missat. Precis vad jag behövde. Dock blev det som jag trodde. Sett fram emot avsnittet med Killinggänget sen innan hela serien började. Men njae. Som vanligt. Filip och Fredrik, hur grymma som helst. Killinggänget, hur grymma som helst. Men kombinationen, inte så värst. Filip och Fredrik går hem i alla lägen, utom när dom sätter sig i en soffa bredvid Henrik Schyffert, Robert Gustafsson, Johan Rheborg eller någon liknande. Det blir så fel. I jämförelse med dessa personer blir dom så fjuttiga att jag nästan tycker synd om dom.

Jag kan meddela er att i skrivandets stund sitter jag här och gråter. Av dom fem senaste dagarna har jag gråtit fyra. Det finns bara en anledning - studenten. Åh vad hemskt det är. Dom två senaste dagarna har fått mig att verkligen inse det, mer än jag gjort innan. Och då har jag gått och gruvat mig inför det här i flera månader. Tre dagar. Tre dagar kvar. Nyss var det tre år och det kändes som en evighet. Men nu är det tre dagar och jag vill inte. Alla är så bra. Vill trycka på paus och leva kvar här för alltid. Det är så bäst, allting.

Snart kommer Linn, vi ska titta på Söndagsparty och äta ananas. Mycket möjligt att jag tar mig en liten skål ostbågar också, så sjukt sugen på det. Men nu måste jag gå och snyta mig, det här går inte.