Kom precis hem från den tredje vårshowen den här veckan, och två återstår. Ruset har inte riktigt lagt sig än, jag förstår inte hur det kan vara så jävla kul att stå vid en kamera och zooma lite ibland, och fixa skärpan lite ibland. Men att se resultatet när dom kör ut bilderna på stora skärmen, jösses. I en av låtarna, en körlåt, hade jag full zoom och panorerade över hela kören, rad för rad. När låten tog slut var jag precis i änden av kören (på vänster sida), så jag zoomade sakta ut samtidigt som jag svepte åt höger, också hör jag i örat: "fan vad bra panorering där 1an". det kändes så sjukt bra allting, fick nån jäkla lyckoattack. Jag blev tvungen att knipa ihop munnen för att inte ropa rakt ut. Och jag har två föreställningar kvar imorrn!