2011-10-30 @ 17:23:05
Kommentarer (0)
Hade jag fått möjligheten att få delta i "ett vanligt" tvprogram hade det inte berört mig så mycket, roligt att få vara med i TV typ.. men, ett FILIP OCH FREDRIK-PROGRAM! Förstår ni hur stort det är? Jag minns när jag satt i soffan hemma hos pappa den 24 september 2007 och såg premiären av Boston tea party och det sa liksom KLICK! Dom är bäst och får mig alltid på bra humör.
Världens mest fantastiska kväll, here you have it:
Jag och Patrik befann oss i Stockholm sedan onsdagen, då vi gick på inspelningen av näst sista avsntittet av Vem kan slå. Det var min andra F&F-inspelning i mitt liv och det var hur roligt som helst! Det var nu lördag, min mamma och bror kom ner till Stockholm på lördagdag och skulle gå med oss på sista inspelningen, på lördagkväll. Vi käkade och vandrade runt lite i stan innan vi åkte ut till Frihamnen. Vi kom dit redan vid 15, insläpp var kl 16. Vi sätter oss på ett staket men hinner inte sitta länge innan det kommer ut två tjejer från frihamnshallen och går mot oss få människor som redan är där. Hon säger att dom behöver 20 stycken från publiken. Jag, Patrik, Robin och mamma får följa med in och dom förklarar att dom vill göra några omtagningar från i onsdags då något tydligen inte blev helt bra. En tjej kommer fram med famnen full av färgglada kläder som några av oss får klämma in oss i, Patrik fick på sig en alldeles för liten kavaj och en sjal. Allt för att återskapa onsdagspubliken så bra som möjligt. Mamma fick bli en "stand in" för en tjej med svartvitt på sig. Mamma hade redan vitt linne på sig och fick även ta på sig en av studiotjejernas svarta kofta, hah. Vi fick sitta på läktaren i studio 2 där dom spelade in grenen och göra små applåder lite här och där, Claes Åkesson snackade lite och vi skulle följa Fredriks spel på planen och se glada ut. Fredriks låtsas-spel vill säga.. han var inte där. Bara Åkesson, vi och några ur teamet. En tjej stod med en laptop i handen och jämförde om vi såg ut som den "riktiga" publiken, vilket vi tydligen gjorde förvånandsvärt mycket. Såååå, specialinfo till alla er som läser det här! Under grenen crocket i näst sista Vem kan slå är det inspelat från två olika dagar (bara lite Claes, inget som påverkar själva matchen), med två olika publiker. Det ska bli kul att se om det syns tydligt när man vet om det. När dom var nöjda med bilderna så fick vi gå ut i stora hallen och vänta på att få komma in på riktigt, till dagens inspelning.
Denna specialintroduktion på vår kväll i frihamnen var inte det märkligaste som skulle komma att ske! Närå, när vi står i hallen och väntar och väntar så ser jag hur två från teamet står och sneglar på oss en bit bort. Dom kommer sedan fram och frågar hur gammal jag är. Tanken som slår mig: shit.. dom trodde inte på mig när jag sa att jag var över 18 när vi fick stämpeln. (Är man över 18 får man en stämpel som betyder öl, då det bjuds på det i pausen.) Jag säger att jag fyller 21 till veckan. Dom kollar på varandra och "mhmm:ar", nickar och säger till varandra: "Det är väl en bra ålder?" Där och då händer, dom frågar om jag vill vara med i en av grenarna. En gren där dom ska gissa ålder på 5 st privatpersoner. Jag blir typ helt stum, står där jag med skagenröra hela facet och händerna då jag var mitt i att få i mig en skagenbaguett som jag tagit med mig. Jag säger typ: "Ehh.. ööh" och dom står bara och flinar, förstår väl att jag är lite överrumplad. Jag hinner tänka så mycket under dom få sekunderna. "Vara eller inte vara med i TV?", hur många gånger har jag inte önskat att få vara med i en Filip och Fredrik-produktion? OCH DÄR STOD JAG OCH TVIVLADE! Mamma säger: "men det är klart du vill!!" Jag säger: "Jaa.. jag antar det!" Vanligtvis skulle jag sagt nej till sånt här i ren och skär panik! "Sånt här kan väl inte hända mig?!" Sen ångrar jag det i tid och evihet. I samma stund jag säger det blir jag överlycklig över att jag faktiskt vågade, haha. Sen börjar jag typ skaka. Jag får ett papper som dom vill att jag ska fylla i och skriva under. Ett avtal som dom måste göra med alla som ska vara med, där man ger Kanal 5 rätten att använda sig att materialet. Jag slänger resterna av min macka och får en penna. Det blev inte jättesnyggt skrivet kan jag säga, där stod jag i frihamnen och skrev avtal med Kanal 5 mot en papperskorg. Vem kunde tro det? Jag får berättat för mig att dom skulle prata med 10 olika människor och att sedan 5 av dessa skulle få vara med i grenen, dom övriga 5 var bara folk dom skulle kunna använda sig av utifall att det fortfarande var jämnt efter dom första 5. Detta fick mig att bli både besviken och lugn. Det var bara 50% chans/risk att jag skulle bli utvald.
Vi blev insläppta i studion och inspelningen började. Det var lika roligt som första gången! När det blev paus fick vi korv och öl medans dom spelade in en grej utomhus. Inspelningen fortsatte sedan inomhus ett tag till innan det var dags för ännu en gren utomhus, men vi skulle då sitta kvar i studion och få se grenen på storbildsskärm. MEN, plötsligt står en tjej nere på studiogolvet med en mikrofon och börjar ropa upp namn som hon vill ska komma ner till henne. Denice Ferm var naturligtvis ett av dom. Så jag går ner från min plats och samlas med resten av folket på golvet innan vi går ut från studion och samlas bakom där vi får lite information. Vi får klistra på en lapp på våra körkort/legitimationer där det står hur gamla vi är, så Claes ska slippa räkna ut hur gammal var och en är. Sedan får vi sitta där och vänta på att tävlingsproducenten ska komma och ge oss information om hur det kommer gå till, vad vi ska göra och vart vi ska stå och så. Och det viktigaste av allt, välja ut de som ska gå in först. Dom säger åt oss att Filip och Fredrik inte får se oss innan tävlingen, så när dom kommer in igen när grenen är avklarad står vi 10 personer i ett fotbollsmål och vänder oss halvdiskret om varje gång dom kollar åt vårt håll, haha.
Tävlingsproducenten kommer tillslut och säger att det har blivit en liten ändring, att det bara ska vara 4st med från början. Jag ser ytterligare 10% av mina möjligheter att få vara med säga hejdå och bara dra. Vi står i en halvcirkel runt honom och han kollar på oss en liten stund innan han säger: "dig, dig, dig och dig ska vi ha!" När han säger det andra "dig:et" har han handen rakt riktat mot mig! JAG SKA VARA MED! Jag blir så GLAD och NERVÖS på samma gång. Vi fyra får varsin kartongbit med en bokstav på. A, B, C och D. Jag fick A, dvs första personen, åh herrejävlar.. Snabb info innan det är dags: vi kommer att bli gissade på en och en, och när den första personen är gissad på ska vi visa Claes vår legitimation och han ska avslöja åldern. Därefter ska vi gå av golvet och sen är det klart. Vi ska inte säga något, bara stå där och sedan ge Claes körkortet. Vi går in i studion och ställer oss på ett led, jag med körkortet väl gömt i tröjärmen. Eftersom vi ska stå där redo när Claes, F&F och utmanarna kommer in i studion står vi där på golvet, nu helt ensamma i väntan på tagning. Då kommer Henric von Zweigbergk gående mot mig och plötsligt har jag hans mun i mitt öra. Han viskar tyst, tyst: "vilket år är du född?" jag viskar lika tyst tillbaka: "1990". "Okej!" säger han och frågar nästa person. Dom börjar filma och F&F och gänget kommer in i studion. Dom ställer sig framför oss och pratar lite innan Claes presenterar nästa gren, OSS! "Här har vi 4 st personer som ni ska gissa ålder på" Alla 5 kollar på oss och jag har ögonkontakt med allihop typ tiotusen gånger. Fredrik står närmast och kollar på mig och jag kollar på han. Lång är han. Lång och fin. Dom väljer ut vilka som ska gissa och det blir Filip och Patrik Sjöberg. Dom får stå vid varsitt litet bord och Claes säger att dom ska börja med att gissa vilket årtal jag är född. Samma sekund som han säger det spärrar både Filip och Patrik ögonen i mig. VART FAN SKA MAN KOLLA DÅ?! Haha! Jag kollar mest på Filip efter som det är FIIIILIP som faktiskt står och kollar mig rakt i ögonen, den ögonkontakten går man gärna inte miste om! Men när det börjar kännas som något arga leken-liknande som jag överlägset förlorar eftersom jag står och flinar som en galning kollar jag över på Patrik, men även där blir det snabbt obehagligt så jag kollar tillbaka på Filip och sedan på Claes. Även han står och kollar mig i ögonen, enda skillnaden är att han står och flinar som en tok. Jag känner att jag snart kommer börja skratta eller liknande om inte den här helvetes-gissningstiden tar slut snart. Den gör det tillslut. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog, men det kändes som en evighet. Filip och Patrik har skrivit sina gissningar på varsitt papper som Claes ber dom visa. Filip vänder sin och säger "1981". Jag tänker: "HAHAHAHAHAH, VAIHELVETE!". Patrik visar sin och säger: "1995". "Men näää Patrik, min 4 år yngre LILLEBROR är äldre än så!" Här börjar folk skratta, även jag tror jag. VAFAN, det skiljer 14 år mellan deras gissningar. Antingen så är jag 30 eller 16. Där står jag och är i själva verket 20. Då tar Claes det lilla klivet som behövs för att han ska stå alldeles intill mig och plötsligt har jag en mikrofon i facet! Han säger något i stil med "Hej och välkommen", jag minns inte exakt, allt blev ett flimmer bara! Jag inser att NU är det fan närbild!! Jag rodnar lättast i hela världen och här såg jag förmodligen ut som en brandbil. Jag säger hej och tack och Claes frågar vad jag heter och jag säger att jag heter Denice. Vafan vi skulle ju INTE prata, jag är tillräckligt nervös, Filip Hammar och Patrik Sjöberg står och kollar på mig! Sedan ber han om mitt körkort och jag visar honom det. Han säger att jag är född 1990, Patrik får ett poäng för att han var närmast och jag går sedan och sätter mig på sidan.
När grenen tog slut fick vi jättemycket tack för att vi ställde upp och sen fick vi gå till våra platser igen och se klart inspelningen. När allt var slut samlades folk som vanligt nere på golvet för att prata och ta bilder med Filip och Fredrik. Jag med, såklart. När jag kommer fram säger Filip: "åh, det är ju du! som var med! förlååt för 81, ta det inte dåligt på något sätt!" Jag minns inte vad jag svarade för hjärnan jobbade på en helt annan nivå än vad den brukar. Den gör det sådana kvällar, den dansar liksom runt i huvudet och är nöjd bara. För allt är så jävla bra. Jag får stå tätt mellan dom för tredje gången in my life och Patrik tar bild. Tar bussen tillbaka till hotellet och sover som en gud hela natten!
Det går egentligen inte med ord att beskriva den här upplevelsen på ett rättvist sätt, det måste upplevas. Att få delta i ett av Filip och Fredriks program betyder för vissa av er inte alls särskilt mycket medans jag vet att för några av er som läser skulle det betyda HUR MYCKET SOM HELST. Ni är möjligtvis några av få som faktiskt förstår hur STORT det här är. Det är Filip och Fredrik for god's sake!
